Fattigdomens desperation.

Östermalmstorg, utanför en mataffär, ser vi flera romska kvinnor. De är helt uppenbart i bråk med varandra och det tycks handla om platsen för tiggeriet. Helt plötsligt är kvinnorna i slagsmål med varandra. Två ger sig på den tredje. Jag går emellan, helt utan att tänka mig för. Jag blir bara förbannad. Inte två mot en. Det är fegt. Så jag går emellan. Slagsmålet avbryts. En av kvinnorna blöder på kinden. Det ser inte allvarligt ut. Så vi går därifrån. 

Jag är uppskakad. Inte egentligen över slagsmålet. Utan över fattigdomen och förnedringen. Ursinnig över vad misär och diskriminering gör med oss alla. Men mest över att dessa kvinnor måste utsätta sig för detta, fattigdom, förnedring och desperation. 

Problemet är inte om tiggeriet är organiserat eller inte. Problemet är fattigdomen där kvinnorna kommer ifrån. Problemet är också att jag inte vet vad jag, vad man kan göra, för att ändra på dessa kvinnors villkor. 

Annonser

One thought on “Fattigdomens desperation.

  1. Anna Andersson

    Kära Rosie! Så rätt! Så in i själen rätt. När kan vi få EU o alla andra att begripa det är nu man griper in. Nu. Inbegrip.
    Tack Rosie💛💙💛💙

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s