Vem är du och vem är jag? I det svenska språket använder vi begreppet invandrare. I begreppet ingår egentligen inte danskar, norrmän, tyskar, holländare – eller skåningar. Begreppet går inte att använda, eftersom det inte berättar något väsentligt om en person. I statitisken räknas jag som invandrare, eftersom jag är född statslös – blev svensk medbogare när jag var knappt två år. Min födelseort räknas i statistisken som ”okänd”. Byn Tolånga, Sjöbo kommun, är alltså en ”okänd” ort i den svenska statitisken. Idagens Sydsvenskan skriver Anne Sofie Roald om att individens rättigheter står över kollektivets. Helt rätt, tycker jag. Varje individ skall själv bestämma hur han eller hon vill identifiera sig. Det skall inte staten göra – åt oss. Adam Cwejman har skrivit en bra blogg om detta!
Och i länge skall man behöva bo, leva i landet Sverige för att räknas som svensk? Vems behov är det att dela upp invånare i ”svenskar och ”invandrare”? Kronprinssen Viktoria – är hon svensk – eller invandrare? ”Det här är ditt land – det här mitt land ” – bra låt!
Bra Skrivet Rosie! Varje individ ska själv bestämma hur han eller hon vill identifiera, jag tror verkligen på att om inte staten blandar in sig, så skulle det inte finnas vi och de ”mentalitet”.
Tack för låten, bra låt till sommaren.:-)
Tack Yacob! Man får vara den man vill vara. Tycker jag! Och så kan man försöka vara en egen fri individ!
Instämmer i Yakobs kommentar – bra skrivet! För mig känns det så självklart att vara inkluderande och se till individen. Det är ju i mötet med andra människor man själv utvecklas. Att begränsa sig och välja bort en annan människa för att hon t.ex. inte är ”svensk” drabbar till största delen den som väljer bort. Sverige skulle bli fattigt om Sverigedemokraterna fick som de ville! Och det både andligt och ekonomiskt!
Charlotta, helt rätt. Sverige skulle inte kunna gå runt mänskligt eller/och ekonomiskt utan invandring. Varje person är en egen individ.