Sverige och historien!

Varje land har sin historia. Och det sägs att det är segrarna som skriver historien om vad som egentligen hände. Jag lyssnar på P1 Sverige Radio. Turkiets ambassadör är tillbaka i Sverige efter att ha varit hemkallad, beroende på riskdagens beslut om den turkiska historieskrivningen.  Hon uttalar sig mycket diplomatiskt, så klart.

Samtidigt som Sverige riksdag trycker på hur Turkets skall skriva sin historia, så har Sverige som land inte skrivit om sin egen historia om att en hel del baltiska krigsförbrytare fick en fristad i Sverige efter andra världskriget. I DN idag recensenrar Ola Larsmo, Mats Delands bok Purgatorium – Sverige och andra världskrigets förbrytare. Om detta skriver också Mark Klamberg.

Hur skall man förhålla sig till historien? Och hur skall man kunna se vad som händer just?

Annonser

21 thoughts on “Sverige och historien!

  1. Petter Andersson

    Jag skulle tyvärr inte draga alltför långtgående slutsatser av Delands arbete. Av de artiklar han skrivit under arbetet med boken så har han haft väldigt svårt för att första vad som skett i Lettland. Han sammanblandar folk från olika politiska läger, likställer bondeförbundare med nazistsympatisörer, pekar ut folk som antisemiter för saker som skett efter att de lämnat sin tjänst, ser alla letter som stred inom lettiska SS som nazister trots att de mot sin vilja blev inkallade av tyskarna (på samma sätt som Sovjetunionen gjorde samma sak när de hade kontroll över landet), sammanblandar de lettiska polisstyrkorna med de stridande, och verkar inte ha någon kontroll på vad de olika förbanden uträttat utan ser mer på vad de haft för beteckning. Därtill finns det förstås ett stort problem i att det åtminstone inte hans artiklar inte funnits några lettiska referenser. Det är trots allt i Lettland som det mesta materialet finns.

    Svara
    1. Rosie Rothstein Inläggets författare

      Tack för dina påpekanden. Det är svårt att förstå Lettlands historia. I det här fallet handlade mera om Sveriges förhållande till sin egen historia.

      Svara
  2. Martin Tunström

    Fast i det här fallet är det ingen stat som förnekar något. Sverige varken förnekar eller menar att innehållet i Mats Delands bok skulle stämma. Och själva folkmordet, dvs. mordet på baltiska judarna, lärs ju snarare ut i svensk skola.

    Svara
    1. Rosie Rothstein Inläggets författare

      Sverige förnekar inte morden på de baltiska judarna. Varför skulle Sverige? Däremot har Sverige inte heller talat mycket om de baltiska krigsförbrytarna?

      Svara
  3. Mats Deland

    Hörni, Petter och Rosie. Nu får ni förklara er (vad jag förstår, Rosie, accepterar du utan vidare vad denne Petter skriver). Inget av det Petter påstår stämmer. Om ni vill föra den här diskussionen vidare på ett seriöst sätt får ni belägga vad ni påstår. Er seriös diskussion välkomnar jag naturligtvis.

    Svara
  4. Petter Andersson

    Mats Deland,

    jag har redan tagit upp min kritik av dina artiklar i Skalmanforumet. Jag kan repetera den. Jag nöjer mig här med ett exempel.

    Du skrev:
    ”World leader of the SS fraternity organisation Daugavas Vanagi. He held an important position in the Latvian Central Council, wich also was close to the former SS circles. This may not surprise, since Lobe is one of the most well known of the Latvian war criminals.”
    Med tanke på att de krigsbrott (judeutrotningen) som diskuteras i Lettland utfördes av polisstyrkor innan bildandet av de lettiska förbandet så är ju SS-kopplingen helt irrelevant. Lettiska Legionen var inte inblandad i detta. Det var en stridande enhet, bestående av letter som tvångsinkallats. Att på detta vis fokusera på något som inte har med saken att göra, samt glömma bort att nämna den väsentliga kopplingen, tyder mer på demagogik än kunskap. Jag hoppas att under arbetets gång sådana kunskapsluckor åtgärdats, annars har jag svårt att se att boken kan vara läsvärd.

    Svara
  5. Petter Andersson

    Därtill, att peka ut Latvian Central Council som pro-SS är väl lite väl magstarkt. Organisationen bildades 1943 med mål att Lettland skulle återfå sitt nationella oberoende. Organisationen verkade underjordiskt i det tyskockuperade Lettland. Att vilja sammankoppla en motståndsrörelse mot den tyska ockupationen med SS och krigsförbrytelser är i mina ögon oärligt.

    Svara
  6. Mats Deland

    SS-kopplingen är ointressant när det gäller att de lettiska frontförbanden från februari 1944 formellt anslöts till Waffen-SS. Det ändrade inte deras karaktär, och inte heller det faktum att de huvudsakligen bestod av tvångsvärvade årsklasser, men bildats runt en stomme av tidigare polisförband där en substantiell grupp personer tidigare medverkat i Förintelsen. Under det dryga år som de lettiska trupperna tillhörde Waffen-SS misstänks inte just dessa förband för medverkan i Förintelsen. Det har vare sig jag eller någon annan (vid sidan av sovjetisk/rysk propaganda) påstått. Däremot finns en nära koppling mellan den demokratiska (antisovjetiska) motståndsrörelsen LCP och både tyska och lettiska SD-enheter (vilket är vad som avses med ”SS circles” i det textfragment du citerar – SD var en del av SS) – bland dem dokumenterade krigsförbrytare. Den saken ägnar jag en hel del plats i boken. När du läst kan vi föra en mer upplyst diskussion om saken.

    Svara
  7. Petter Andersson

    Mats Deland,

    varför väljer du att klassifiera LCP (eller LCC) som antikommunistisk? Det är ju lika korrekt att kalla den för antinazistiskt, då även tyskarna gjorde vad de kunde för att bekämpa rörelsen. Mitt problem här är att du skriver så slarvigt om begreppen. Med din definition av SS-kretsar så blir vem som helst inräknad. Till exempel kan nämnas Bruno Kalnins, en av grundarna av LCP och ledare för socialdemokraterna. Han återvände från exilen 1940 och samarbetade med det kommunistiska styret. Tiden under tysk ockupation tillbringade han huvudsakligen i tyska fängelser. Är även han då en del av dessa antikommunistiska SS-kretsar? Beklagar, men jag har svårt att se att jag kan få ut så mycket information ur din bok om den är så slarvigt skriven som dina artiklar ger intryck av. Hur skall jag kunna lita på det som skrivs?

    Svara
  8. Mats Deland

    Jag skriver inte antikommunistisk utan antisovjetisk, vilket i det här sammanhanget innebar att de befann sig i krig också med de sovjetvänliga partisaner som slogs mot den tyska ockupationen (framför allt i östra Lettland, men även i exempelvis i Kurlandfickan). Socialdemokraten Bruno Kalnins, som under en (kort) tid var ledare för LCP, satt under slutskedet av kriget mycket riktigt, inte i fängelse, utan i koncentrationslägret Stutthof utanför nuvarande Gdansk. Medan han satt där inledde LCP samarbete med de antisovjetiska partisaner som utrustades av tyska och lettiska SD (samt av enheter ur Abwehr). Själv hade han förberett det samarbetet genom förhandlingar med den extreme nationalisten Gustavs Celmins, som fick sin grupp av tidigare lettiska fascister att skriva under en demokratisk plattform. Så komplicerad var verkligheten.
    Vem du ska lita på vet jag inte, men jag föreslår som sagt att du läser vad jag skrivit innan vi fortsätter diskussionen.

    Svara
  9. Petter Andersson

    Mats Deland,

    det som jag kritiserar är faktiskt det som du skrivit. Angående Gustavs Celmins, även han var arresterad av tyskarna. Självklart försökte man få utrustning få tyskt håll, letter och tyskar hade ju en gemensam fiende. På samma sätt så försökte de partisangrupper som stred mot tyskarna att få sovjetisk beväpning då de hade gemensam fiende i tyskarna. Detta gjorde dock dessa letter inte till kommunister eller nazister.

    PS Vad menas med fascist? Det är en tyvärr helt urvattnad term som jag hört om de flesta, inklusive Lettlands nuvarande styre. Är det för sitt deltagande i Perkonkrusts, den nationalistiska och antisemitiska/antityska organisation som du vill ge honom den benämningen?

    Svara
  10. Mats Deland

    Ja, Perkonkrusts brukar allmänt betraktas som en lettisk variant av den historiska fascismen – liksom den italienska varianten länge fientlig mot den tyska arvfienden. Och nu får du bestämma dig. Vi är tydligen ense om att LCP i hemlighet samarbetade med den nazistiska underrättelsetjänsten, inklusive ett betydande antal krigsförbrytare (och värre), tyskar som letter. Du får ursäkta, jag förstår inte längre vad du invänder mot?

    Svara
  11. Petter Andersson

    Mats Deland,

    tyvärr så har det du skrivit här bara stärkt mig i min uppfattning om att du saknat kompetensen om vad som skett i Lettland. Din abegrepp är alldeles för vida, och får till resultat att nästan samtliga lettiska ledande personer kan kan placeras som SS eller nazistsympatisörer. Samtidigt så skriver du om medlemskap inom LCP och SS som en del i anklagelsen om krigsförbrytelser, trots att dessa organisationer bildades efter judeutrotningen. LCP var därtill förbjuden av tyskarna och åtskilliga av deras medlemmar arresterades av tyskarna, samtidigt skall organisationen ses som allierad med tyskarna. Det går inte ihop.

    Svara
  12. Mats Deland

    Du får tycka vad du vill om mina begrepp (vilka? organisationerna/myndigheterna SS och SD, beteckningen krigsförbrytelse? – eller vad?), men nu har vi alldeles uppenbart lämnat sakdebatten. Läs på om du vill fortsätta diskussionen, för min del är den tills vidare avslutad – och det vore klädsamt om Rosie Rosenthal ville införa en rättelse.

    Svara
  13. Rosie Rothstein Inläggets författare

    Helt OK, Mats! Men jag fattar inte vad föreslår att jag skall rätta? Jag står för det som jag skrivit i min blogg, från början! Jag tycker ofta att Sverige moraliserar över andra länders historia, men riktigt gjort upp med sin egen! Eller?

    Svara
  14. Rosie Rothstein

    Jag instämmer i mina påstående. Om Sveriges synsätt på sin egen historia.
    Just idag är det
    Jom Hashoa, en minnesdag för bla Samuel och Rosa Rothstein och alla de sex miljonerna som mördades för att de var judar.

    Svara
  15. Petter Andersson

    Rosie Rothstein,

    Låt mig påminna om att den 4:e juli så är det sorgedag i Lettland. Detta till minne av de lettiska judar som dödades. Datumet är valt till minne av att Rigas synagoga brändes, efter att ha fyllts med folk. Utplåningen av det judiska folket i Lettland var ju närmast totalt, vilket märks främst i de mindre orterna i Kurland. Jag minns när jag var på Aizputes museum och direktören berättade om hur en enda hade lyckats fly undan tyskarna. Samtliga judar som stannat hade avrättats (liksom de familjer som försökt gömma dem). Hon visade den judiska samlingslokalen som var övergiven. Det finns helt enkelt inga kvarlevande och inga ägare som kunde taga över efter Sovjetunionens kollaps. En hel kultur blev utplånad. Det är svårt att taga till sig. Numera så uppmärksammas det åtminstone i Lettland, under sovjettiden så var det ju bara sovjetmedborgare som mördats. Numera finns det hopp om att en någorlunda sann bild skall komma fram.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s