Rosie Rothstein's Blog

Civil samhället å jag?

Jag vill stärka civilsamhället – säger flera politiker. Men vad är civilsamhället – till skillnad från samhället.  Det mäste också finnas ett eget ansvar för vuxet, rättskapabla individer? Eller? Finns det då ett icke-civilt samhälle, är det myndigheterna – eller är det ett ociviliserat samhälle? Civilsamhället är det civila – alla samhällen bygger egentligen både på formella och icke-formella överenskommelser. Frågan är vad man formalisera och lagstifta om.

 Det är samhällets ansvar- säger ofta folk i den röd-gröna röran. Det betyder mest, fritt översatt: Vi vill höja skatterna för vi behöver de som vi kallar svaga grupper. Men vem är svag i vilka grupper? Och svag – hur då? Standardsvaret från vänsterblocket blir alltid samma; ja du vet invandrare och ensamstående mammor. Jag tycker att det är en mycket underligt synsätt, att  klumpa ihop folk på. Det finns folk som är födda tex i Teheran eller Prag, som har tagit sig fram, trots hinder och svårigheter – och så finns det folk som kommer från Eslöv eller Tjörn och som inte har fixat att   hitta sin väg i livet.  Fastän många kan släktforska tillbaka till nästan Gustav Wasa, den kände centralförtryckaren.

Förresten så har Göteborg två huvudnyheter på prime time i dagens Aktuellt; den ena handlar om en rättegång mot två tjänstemän inom Socialtjänsten, den andra om en eventuell bomb på en spårvagn. En tröst är i alla fall, att det inte är rapport från dagens bilbränder. Nu väntar jag ivrigt på Göteborg & Co – vilket är arrangemanget; kan det möjligtvis vara den eventuella bomben?

Framtiden kommer alltid!

Oavsett vad man gör, kommer alltid framtiden. Därför kan man inte välja mellan att säga ja – eller nej till framtiden.  Det känns som om valrörelsen redan börjat. Det blir en lång och spännande valrörelse. Alliansregeringen har visat sig vara regeringsduglig och inte bara det, utan också gjort bra ifrån sig. Frågan är om alternativet, den röd-gröna röran kan hålla ihop och den största frågan är väl – vad vill dom? Kommunisterna och socialdemokraterna har bara ett standardsvar på alla frågor, nämligen ”HÖJ SKATTERNA”. Men, som politiker, tänker jag ofta; om problemen låter sig lösas med mera pengar, så är det inte ett svårt problem, bara det finns pengar. Ofta är problemet ett helt annat och kan inte lösa enbart med mera pengar, utan något helt annat. Nytänkande och visioner – och berättelser om framtiden. Det är politikernas roll, men inte ensamma, utan i dialog med invånarna. Inte nya ämbetsverk, inte nya planer, utan nya idéer – och förstås utifrån ett helhetsgrepp MÄNNISKA (ja, alla sorters) EKONOMI (hur finanseras vad) och MILJÖ (det måste finnas – men inte utan de andra två).

Politiken och Vem äger framtiden?

Häromdagen lyssnade jag och hela Regionfullmäktige VGR www.vgregion.se; alla 149 ledamöterna, på Kairos Future, som berättade om framtiden. Det kom massor av stories från föredragshållarna om trender och vad som väntades.  Själva pedagogiken i framförandet påminde mig om min gamla latinlärare – om han hade haft några svårlästa powerpointbilder med citat från Catullus.

Ingenstans kom diskussionen upp om vem, vilka, som formar framtiden. Är det herrarna Trend? Och vilka är dom, i så fall. I det framtidsscenarium som presenterades är vi alla lika mycket offer för denna så trendiga framtidsanalys. Vad är då politikens roll och vad kan vi politiker göra för att vara med och forma framtiden. Vi är ju valda, förtroende valda just för att påverka beslut och framtiden. Inte för att passivt kolla in vilken trend som finns. Det måste finnas ett sätt för en mera aktiv dialog – samtal – för att kunna påverka hur världen skall se ut, min stad skall vara, vilken mat man kan äta och hur man skall kunna ta sig fram här i världen. Vi behöver vara politiker som vill, kan och vågar sticka ut hakan utifrån en ideologi – inte utifrån en tolkning av trender.

För övrigt anser jag att religösa samfund inte skall ha vigselrätt!

Årets man blev en kvinna?

Hörde nyligen att en man utsetts till årets kvinna.  Kan  ha varit 2008 eller 1888.  Man vet inte. Men nån gång var det. Jag har länge trott att könen skulle bli jämställda. Att pojkar var lika bra som flickor och vice versa. Nu har jag förstått att det faktiskt inte är så. I alla fall, om kön nu är en social konstruktion, så borde de i genusvärlden vara – eller åtminstone bli lika värda.

Men nu är det fint, att utse en man till årets kvinna. Så underligt. En bra man, som är jämställd, skulle väl i logikens namn utses till Årets man. Man ju inte utse honom till Årets DET.  Det verkar ocharmigt. Osexigt, vågar jag inte ens nämna.

Nu väntar jag på att få  bli utsedd till Årets Man.  Utan att behöva ändra namn till Rolf,  Kent eller Göran.   Hur blir man det, vad krävs och till vem vänder man sig för att få konkurrera om denna utmärkelse.

Tipsa mig gärna, jag gillar att klä mig både i kostym och kan variera med kjol. Bäst gillar jag högklackat; high hill sneakers.

Heja DO – fortsätt till Lysekil!

Hörde idag på radion, att diskrimeringsombudskvinnan var i Göteborg. Det är bra, behövs säkert.För ibland kan jag undra över platsannonserna: Vit svensk man sökes till viktigt uppdrag. Är du go gubbe, idrottsintresserad, helst utan  andra kunskaper och intresse. Känner du inte till vem som fått Nobelpriset i litteratur? Då är du som klippt och skuren som vår nye ledare för vårt nya uppdrag. Heter du dessutom Glenn eller Göran, välkommen att söka tjänsten som överkukkusjef? Den är redan din! 

Käre DO, fortsätt gärna till Lysekil. Där sköter dom vindkraftverk, som  man sköter kvinnor. Det berättade nämligen VD tror jag, när jag frågade i egenskap av regionpolitiker på ett studiebesök just i Lysekil, just på vindkraftverket. Jag vet inte, kära DO, om jag skall bli orolig eller inte för vindkraftverket i Lysekil?  Jag vet nämligen inte alls hur ”dom” los gubbos” ?  sköter (va?) kvinnor i Lysekil. Inte heller hur dom sköter män – i Lysekil. Vad skall jag tro, hjälp kära diskrimineringsombudsman(kvinna?).

Vem bestämmer vad du är?

I Sverige är det Statitiska Centralbyrån som man kan vända sig till, för att få veta om man räknas som invandrare eller som vaddå – svensk.  För många  myndigheter är det viktigt att veta om det är invandrare eller vaddå – som tex startar företag, råkar ut för trafikolyckor, går till doktorn eller gör vaddå. Vad behöver vi typen av kunskap till, för vem och för vilka syften. Om det inte handlar om att säkerställa att dom skiljer sig från oss. Vilka oss?  Vilka dom? Begrepp som invandratäta kan med framgång användas om vissa duktiga och framstående avdelningar på det stora sjukhuset i min hemstad Göteborg.   Men i Göteborg är en göteborgare, någon som är född här eller annorstädes allt enligt Kals orden.

Fast svenskast är väl ändå, trots allt Zlatan, hörde jag idag på lunchen. Hurra!

Kriget mot andra gården. Eller om Göteborg och Stockholm.

 Västsvenska Handelskammaren har just publicerat rapporten En tyst del av Sverige.  Den handlar om att västsverige har en för låg representation och inflytande över viktiga beslut – som fattas i Stockholm. Det är en bra rapport med siffror på vårt västsvenska inflytande. Det är helt rätt, det är alldeles för få västsvenskar i viktiga beslutsfattande organ. Och alldeles för få statliga verk i Göteborg och i resten av västsverige. Flera beslut bör också tas på den regionala nivån, som till exempel arbetsmarknadspolitiken!

Men it takes two to tango, it still does!  

Sedan över 20 år bor jag i Göteborg. Jag är en göteborgare som är född annorstädes. Sedan 1994 har jag haft förtroendet att representera göteborgare (några av dem är säkert också födda annorstädes). Först i kommunfullmäktige och sedan i regionfullmäktige i Västra Götalandsregionen och sedan i regionutvecklingsnämnden.Göteborg är en rolig stad, fortfarande fylld av goa gubbar. Några av dem är att likna vid äldre tiders feodalherrar, som fått sitt rike av den gode kungen.  Guess who?

För att öka vårt västsvenska inflytande i Stockholm, finns det en hel del vi kan göra själva. Tex att inse att Stockholm är Sveriges huvudstad. Göteborg är det inte och kommer aldrig att bli det. Vi måste sluta leka leken ”Alla mot Stockholm” – eller gå fram under parollen: ” Krig mot andra gården”. Det är samma lek som vi lekte i centrala Malmö, när jag var liten och bodde på en liten bakgård. Det som enade oss barn i huset var just ”krig mot andra gården” – den var mycket större än vår gård.

Det andra är att göteborgare inte gärna flyttar. Om de gör detta, så förblir de göteborgare, även om de bor i Stockholm. Vi är inte bra på att hålla kontakt, vi kan bli betydligt bättre.  

Det är svårare att försöka ändra på andra. Man måste börja med sig själv. Vi västsvenskar måste lita till att vi vill och vi kan!

Rätt att arbeta.

Arizona is a right to work-state – säger min svåger John. John är tekniker på hög nivå. Han har forskat, men nu skulle han gärna vilja undervisa, igen. John är strax över 70 år. Kan man verkligen överhuvudtaget söka jobb, då? han har nyligen startat ett bed and breakfast, men det flyter på nu. Han har tid att undervisa i matte och fysik. Även om han inte behöver av ekonomiska skäl, eftersom han har en rejäl pension.

John förstår inte min fråga. I don´t understand, säger han. What do you mean, explain! uppmanar han. Jag förklarar att om man är anställd i Sverige, så kan man inte och får man inte vara kvar om man är över 67 år. Då måste man lämna sitt anställning, för att gå i pension. Obegripligt tycker John, född och uppvuxen i USA, skall staten bestämma över sånt? Har ni inte lagar mot åldersdiskriminering, undrar han. Jovisst; of course we have, säger jag, vi har flera lagar mot diskriminering, men vid 67 år, skall man lämna sin anställning. 

Hur skall man tänka om rätten att arbeta.?I Sverige har vi haft en alldeles för lång tradition om rätten till icke-arbete; inte den andra – rätten att arbeta.  Det är dags att se kompetens, styrka och förmåga, istället för ålder, etnisk bakgrund eller något annat helt oväsentligt.